Riddae Erik

År 1125 föddes Erik i ett litet hus i en stor by. Hans mor Katarina och far Folke hade aldrig varit lyckligare och Erik togs emot av mycket värme och kärlek. Katarina var hemmafru och var mycket noggrann med hushållet, ofta fick hon beröm av Folke.
Han hade i hela sitt liv varit riddare. Folke valde Katarina att bli hans hustru som junker då han svor att vara hennes försvarare och vara henne trogen och han kämpade i turneringarna i Katarinas ära.
På Eriks sjuårsdag togs han ur Katarinas vård och sändes till Arvid, en mäktig ädlingsborg för att börja sin utbildning. Han bodde i en vacker borg med mycket tjänstefolk, tre färdiga riddare och en junker och en fin trädgård. Arvid ägde fyra hästar och flera andra djur i en ladugård bredvid. Katarina var förkrossad men för att man ska bli riddare måste man börja tidigt och lära sig massor om krigsföring och höviskhet, det är ett svårt arbete. Hos Arvid fick Erik i början uträtta enkla sysslor som att hämta och bära saker, springa ärenden, hjälpa husfrun, såg till att komma när de sa till och han fick vänta tåligt när han var sysslolös. Senare blev han allt mer upptagen. Det fanns många regler för uppträdande och han fick arbeta hårt för att bedömas med hänsyn och ädelhet. Erik fick börja flöjt, skriva dikter, passa upp vid bordet, rykta hästar och sköta jaktfalkarna. Han fick bruka svärdet, lansen och yxan, och lära sig brottning, hopp, löpning och svinga sig upp i sadeln i full rustning utan stigbygel.
All träning var hård och intensiv och Erik lärde sig massor! I borgen arbetade en flicka som piga som han pratat med några gånger, hon hade brunt vackert hår och mörka djupa ögon. Erik kunde inte sluta tänka på henne, så när han vid fjorton års ålder blev junker var det hon han valde till hans dam. Hon hette Stina. Erik fick ta emot vapen under en ceremoni på en turnering. Som junker fick han nya arbetsuppgifter, han skulle kunna skära upp kött, och kunna alla rätta termer för allt, han jagade, vårdade och reparerade rustning, skötte hundarna och burar.
Erik fick även hjälpa Arvid att klä av sig, kamma sig, bädda, köra ut hund och katt, vårda Arvids vapen och rustning, ersätta förslitet läder och bränna bort rost, ansa och rasta hästarna, dressera stridshästen, skära bröd, skänka vin och servera riktigt med servett över armen. Ibland blev allt lite för mycket, men Erik vill göra sina föräldrar stolta och bli en duktig riddare precis som sin far. Så han kämpade så hårt han kunde och gjorde alltid sitt bästa fast han hade så hårda krav på sig. Erik skulle vara tjänare, lärling, han skulle ha god fysik, vara villig att tjäna, han skulle kunna skick och goda seder och innebörden av heder.
Saknaden av sina föräldrar och barndomens lyckliga bekymmersfria tid var mycket stor och Stina tröstade honom ofta. Hon var en bra hustru och när han var med Stina kände han sig nästan alltid lycklig. Ofta avundades Erik de färdiga riddarnas broderskap och han längtade till de populära turneringarna. Och det fick Erik bli delaktig i när han var tjugoett år gammal och var färdigutbildad. Den kvällen badade han och satte på sig mantlar. Med rustningssvärd på ett altare tillbringade Erik natten i bön.
Nästa morgon på en turnering höll en äldre riddare en predikan som sa att de skulle ägna livet åt Guds och ridderlighetens tjänst. En adelsman satte på Erik riddarpälsen vair et gris.
- Var värdig! sa han och gav honom dubbningsslaget colee.
Sedan kom två pojkar och spände fast sporrar och bältesvärd. Därefter fick han kämpa i en skenstrid och Erik njöt av publikens jubel när han vann. På Eriks sköld var ett mönster ditmålat som kännetecknade honom och det mönstret hade han ärvt ifrån sin far. Mönstret målades även på jackan och hans häst schabrack. Sedan var det dags för landsduellen mellan två ryttare och en skenfäktning mellan två riddarstyrkor.
Det fanns mycket stånd med varor och massor av folk. Där fanns duktiga sångare och musikanter, dansörer och jonglörer. Varje kväll kom ett öron bedövande larm och då offentliggjordes namnen på de tävlande som skulle strida nästa dag. De tävlande som beskylldes för bristande höviskhet eller ovärdigt uppträdande vägrades tillträde till vädjobanan i fortsättningen. Turneringen höll på i tre dagar och på kvällarna var det som vanligt dans och fest förutom för de skadade. På festen delades det ut priser åt dem som uppträtt bäst. Första dagen var det sju landsbrytningar och andra dagen var det tio. På landsbrytningarna ställde en avdelning med utmanare och en avdelning med utmanade upp sig på vädjobanan åtskilda av ett rep. Sedan skrek en adelsman:
- Låt gå!
Då skars repet av och båda sidorna anföll. Två dagar efter turneringen var det en ceremoni där han fick sin värdighet som endast en annan riddare kan ge. År 1156 gav sig Erik iväg till sitt första korståg som Arvid lärt honom mycket om. Korstågen började 1096 efter att där påven manat folket till en kamp mot de otrogna i Frankrike 1095.
- Gud vill det! ropade folket på kyrkmötet.
Påven berättade att all som deltog skulle få förlåtelse för sina synder och att de som dog i striden skulle få evigt liv. I juni 1099 fick de Jerusalem i sikte och där blev det ett stort blodbad när vann staden. Erik såg fram emot sitt första korståg där han kämpade hårt. Tyvärr blev hans första korståg även hans sista. Han stupade efter att ha fått ett svärd i magen och förblödigt med tron på att därefter få evigt liv.